Lucka 2: Ur Robs barndom - Skämttecknarkarriären

När jag var liten drömde jag alltid om att bli serietecknare. Drömmen tog sig flera olika former under barn- och tonåren, och fokus skiftades ofta på vilken typ av serietecknare jag ville bli. När jag var 14-15 år var jag väldigt insnöad på de gränslösa serietidningarna Pyton och Mega-Pyton, och inspirerades mycket av Martin Kellermans billiga skämtteckningar (vars skämt ofta baserades på översatta sexvitsar från amerikanska porrtidningar, enligt tecknaren själv).

Jag gillade teckningsstilen och akvarellfärgläggningen, och bestämde mig för att försöka kopiera stilen i övningssyfte. Jag hade dessutom klurat ut att skämttecknande var en av de mest lukrativa områdena inom serietecknarbranschen, vilket innebar att jag kanske skulle öka mina chanser att kunna försörja mig som skämttecknare någon gång i framtiden.

En stadig hög skämtteckningar producerades. Kort därefter upptäckte jag alternativserier via Galago och började snöa in på självbiografiska serier. I samma veva insåg jag att skämttecknande inte riktigt var min grej. Här följer ett par mer eller mindre skamlösa exempel ur min karriär som skämttecknare.