Lucka 24: "Bootlegs & Burnouts i Bollnäs"

Ännu en gång har Rob & Bobs julkalender nått sitt slut, och vår tradition trogen avslutar vi kalaset med ett sprillans nytt, juligt avsnitt av "Rob & Bobs Podradio" - ett radioprogram som kretsar kring tecknade serier, pubertal humor och allmänt skitsnack de båda programledarna emellan.

I detta avsnitt befinner sig Rob & Bob inlåsta i en folkvagnsbuss i centrala Bollnäs under en sen och kylig decemberkväll. Fenomen som bootlegs, Bullen-brevfilmer och bläckstråleskrivare diskuteras på klassiskt babbelmanér när folkvagnsbussen plötsligt omringas av ungdomar på trimmade mopeder. I samma veva börjar batteriet på Rob & Bobs podradiomikrofon att blinka rött. Hur ska detta sluta?


Klicka här för att ladda ner avsnittet som mp3: http://goo.gl/JJV4sa

"Rob & Bobs Podradio" är gratis att ladda ned och får gärna spridas vidare. "Rob & Bobs Podradio" är producerad av Robin Larsson, Robert Pettersson och Linus Olsson. Ledmotivet är producerat av Linus Olsson och Robert Pettersson. © 2014.

För fler avsnitt, klicka här.

Lucka 23: Releasekalas på Larrys Corner (Video)

I våras var vi på Stockholms Internationella Seriefestival och hade årets bästa helg när vi släppte vårt andra nummer av Rob & Bob med vänner och hade en storslagen releasefest i litet format på Larrys Corner. Tack till alla som kom - det var underbart!

Lucka 22: Tramskungarna

Under våra år som serietecknande duo har vi fått höra många åsikter och kommentarer om oss och våra verk. I det här inlägget har vi samlat ett gäng av dom mest minnesvärda komplimangerna och skojiga dissarna.

SAGT OM ROB & BOB

"Två mycket lovande serieskapare."
- Simon Gärdenfors, Serietecknare

"... deras energi är smittande. Man ser i allt de gör hur mycket de brinner för och älskar seriemediet."
- Per Myrhill, Serietecknare

"Det här är alltså två killar som vet vad de vill ..."
- Catrin Brolin, Hälsingetidningar

"Rob & Bob är en fara för det här landet."
- Sling, Serietecknare

"De är runda och mjuka."
- Jan Hoff, Serietecknare

"Dena [sic] duett [...] satsar hela tiden på att öka sin kvalité. [...] Check these dudes out!"
- Stef Gaines, Serietecknare

"Rob & Bob? Hör ni inte hur jävla dumt det låter?"
- En full idiot, Söderhamn

"Rob & Bob? ffs!"
- Jonas Thente, Dagens Nyheter

SAGT OM "ROB & BOB MED VÄNNER"

"... vältecknad, flabb­rolig och med en slags hängiven smaklöshet ..."
- Jonas Ellerström, Smålandsposten

"Toppentidning. Lite som en korsning mellan Mega-Pyton och... ja gud vet vad..."
- Jan Hoff, Serietecknare

"... lägstanivån är mycket hög, likaså kvalitetsgraden."
- Daniel Gustavsson, Bild & Bubbla

"... one of the more ambitious, and fun filled new projects in the Swedish comics community ..."
"This is a small press venture [...] but this comic book [...] could easily have been sold in the usual outlets in Sweden."
- Fredrik Strömberg, Seriefrämjandet

Lucka 21: Den refuserade "JVEBAPG"-seriesidan

En av de mest tillfredsställande aspekterna av att rita tonvis med serier är att övning faktiskt ger färdighet. För varje år som går blir det allt glesare mellan gångerna jag tvingas kasta en halvfärdig seriesida i papperskorgen och påbörja ett nytt försök.

Den senaste gången jag kan minnas att det hände var när jag tecknade min serie "Jag var ett barn av Pokémon-generationen" (bl. a. publicerad i Rob & Bob med vänner #1 och Babian #24). Det var den andra sidan av serien som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Layouten funkade inte och många av rutorna kändes misslyckade i sin visuella uppbyggnad.

 

Version #1 - Den refuserade versionen

Jag var helt enkelt tvungen att börja om och göra en ny variant med en rad avgörande ändringar. Sidan fick en helt annan layout, bättre bildlösningar och ett smidigare bildberättande. Samtidigt bär de båda versionerna på många likheter, om man vid en jämförelse tittar lite extra noga. Jag tror dock att de flesta kan vara överens om att version 2, den slutgiltiga versionen, är överlägsen den refuserade på de flesta punkter.

 

Version #2 - Den slutgiltiga versionen

Lucka 20: Julkort från Döden

Här kommer ett julkort från Döden. Själva bilden på julkortet har ett par år på nacken och härstammar från när Döden fortfarande hade kvar sitt gamla jobb. Till er som undrar kan vi på Rob & Bobs julkalender meddela att Döden fortfarande är arbetssökande, och det går utmärkt att följa bravaderna på Dödens egen hemsida.

Lucka 19: Ölwunderbaum

Ibland kan det dyka upp idéer i ens skalle som man kan bli fullständigt berusad av att tänka på. Det kan till exempel vara insikten om exakt hur man ska kunna skapa en uppfinning som löser ett pissigt problem i vardagen eller tonerna till en melodi som får ens inre barn att slå kullerbyttor av emotionell damp. Eller så får man en idé som är så urbota korkad att man skäms över att ens tankar överhuvudtaget kan skapa sådan skit.

Men ibland dyker det upp idéer som är lite svårt att sätta fingret på. Ölwunderbaumen är en sådan sak.

Idén kom när vi funderade vidare kring vad vi skulle kunna göra för roliga spinoff-saker till Lilla Ölkassen-projektet. Tanken om att göra underlägg för ölglas har funnits länge, men har inte riktigt trätt i kraft ännu. Dessa skulle i så fall tryckas på stadig och fuktuppsugande kartong som skulle se ut precis som logotypen. Småskaliga tryckprojekt är alltid krångliga när det kommer till att bestämma antalet trycksaker som ska tryckas upp. Det är ofta billigare per exemplar om det trycks ett större antal, men eftersom man arbetar i liten skala så är det inte vettigt att trycka stora mängder och sitta med 48 000 exemplar som bara skräpar på lagret. Tankarna började gå kring andra saker som man skulle kunna göra med ett överskott av ölglasunderlägg.

POFF! Bob fick en idé!
- Tänk om man skulle ta två ölunderlägg och limma ihop dom och sätta fast ett snöre upptill. Då skulle man kunna ha den dinglandes i backspegeln på bilen som en prydnad. Typ som pälstärningar! Och om man kunde få dom att lukta öl skulle det ju bli den perfekta raggarbilswunderbaumen! Hahahaha!!

Tramsstämningen var total och vi började kolla upp hur vi skulle kunna genomföra detta i praktiken. Vi gick så långt att vi kollade upp hemsidor på nätet där det går att beställa doftoljor med ölarom för tillverkning av doftljus (att doftsätta dom med riktig öl går inte, eftersom ölen skulle börja mögla inom kort). Ungefär här drog vi i nödbromsen ordentligt och började fundera på vad fan vi höll på med egentligen.

Så till knäckfrågan: Är detta en bra idé?

För oss pendlar den inre rösten mellan "Så dumt att det är genialiskt" och "Så dumt att det inte ens är roligt. SKÄRP ER!".

Vad tycker ni som läser?
Är det här något som ni skulle vilja ha dinglandes i EPA-traktorn och på sommarstugans utedass eller är det något som borde begravas långt in i det kollektiva medvetandet och sedan dumpas i ett tjetjenskt kärr för att aldrig nämnas igen?

Skriv gärna en kommentar här eller på Facebook och berätta vad du tycker.

Lucka 18: Rob & Bob tolkar Grynet

Rob & Bob har en lek tillsammans som går ut på att rita av en känd person ur minnet på 30 sekunder. Dom ritar varsin version utan att tjuvkika på varandras papper, för att sedan jämföra slutresultaten. Att sudda är strikt förbjudet och belönas med en s.k. "flatmacka" (smäll med flat näve mot huvudets topp). Rob har ritat den övre bilden, medan Bob har ritat den understa. Bilden allra högst upp är ett autentiskt foto på hur den kända personen ser ut i verkligheten.

Lucka 17: Skinkmacka intervjuar Henrik Zacco

Skinkmacka är Rob & Bobs flygande reporter i vått och torrt.
På sitt breda Hälsingemål kommer hon att intervjua några av seriesveriges mest intressanta profiler.
 

Skinkmacka: Jaha, väm ä 'lu 'lå? Ja' hö' ju att'u kom nå'nstans härikring ifrån.

Henrik Zacco: Jag är en melankolisk grabb på tjugosju jordsnurr. Kommer från Näsviken ja.

SM: Ha' 'lu bott här hela livä, elläh? 

HZ: Njae nej inte direkt. Inte just nu t.ex.

SM: Män hu' kom de sä' att du känne' di dära Råb'nåbåb'n då?

HZ: Jag besegrade rob'n'bob i stora korvätartävlingen i Kårböle -03. Men det är det bra tyst om nu.

SM: Jaha, säjdudä. Men ja' måstä få fråga... du se' ju ut som 'n lillpöjk, fast mä borstastrån åppi ansiktä. Hu' länge ha'lu haft de' dära stili'a skägge', egenklien?

HZ: Ja bra fråga. Jag satsar mest på mustaschen nuförtiden men det är ju en het potatis i och med prostatacancerfrågan. Så vi får se hur det blir framöver.

Henriks fanzin Angry Henrik Zacco Zine #1.
Han hälsar att "nummer två är in the making, det är relativt sant!"
SM: Män va' gö'lu på dagar'n då?

HZ: Jag läser spanska i Uppsala. Ritar måttligt, spelar en del på dragspelet.

SM: Di där Råbenåbåben-pöjkan sa' att du höll på me' musik å. Ha'lu inge' dragspel elle' nå', så 'lu kan dra av 'n bit?

HZ: Ja men jag sa ju det. Bra intervju om du inte lyssnar...

SM: Nu känne' ja taktera komma i mä'! Få' ja' lov å bju' upp dä på 'n litt'n svängom?

HZ: Hallå, stopp! Vad tar det åt dig? Hjälp!

SM: Nä'lu gosse, nu blev ja' alldeles färdi'. Pust! Flämt! Säg nå bra te' avslutä så gå' ja' te' Sigurds och tar me' 'n jävel så ja' orker mä kvällspasse' å.

HZ: *Snyft, hulk* ...mitt ansikte. Mitt vackra ansikte. Jag ska fan anmäla dig.

SM: De' där bli' sketabra 're. Flås! Heppårä!

Läs mer om Henrik Zacco på hans blogg.

Lucka 16: Rob & Bob tolkar Kalle Moraeus

Rob & Bob har en lek tillsammans som går ut på att rita av en känd person ur minnet på 30 sekunder. Dom ritar varsin version utan att tjuvkika på varandras papper, för att sedan jämföra slutresultaten. Att sudda är strikt förbjudet och belönas med en s.k. "flatmacka" (smäll med flat näve mot huvudets topp). Rob har ritat den övre bilden, medan Bob har ritat den understa. Bilden allra högst upp är ett autentiskt foto på hur den kända personen ser ut i verkligheten.

Lucka 15: Serievalvet - Svenska MAD:s återuppståndelse

Välkommen till Serievalvet. I denna bloggserie kommer serienördarna Rob & Bob att dyka ner i sina gigantiska seriesamlingar för att bjuda på guldkorn i form av serierelaterad kuriosa.

Jag har alltid varit ett stort fan av den klassiska satirtidningen Svenska MAD. Det började med att jag hittade ett par gamla nummer av tidningen i min pappas föräldrahem. De var från 1970-talet, och jag minns bland annat ett nummer med karatetema som gjorde stort intryck. Jag var ungefär sju år gammal och alldeles för ung för att fatta humorn och hängde inte alls med i alla referenser till annan popkultur. Men jag älskade teckningarna, och bestämde mig för att börja samla på Svenska MAD.

Mina morföräldrar bodde i Stockholm och vi var ofta där och hälsade på. Morfar var också samlare (han hade en av norra Europas största samlingar av NHL-hockey, stockholmiana och en lång rad andra grejer) och uppmuntrade direkt min nyvunna samlarentusiasm. Tillsammans finkammade vi Stockholms antikvariat, bokhandlar och seriebutiker efter Svenska MAD, och snart hade jag flera hundra nummer i min samling. Svenska MAD hade lagts ner 1993, så det var på begagnatmarknaden man fick leta. Jag fantiserade ofta om att tidningen skulle komma tillbaka.

Jag har fortfarande starka minnen av den där lördagskvällen i november 1997, när jag tillsammans med min pappa och lillasyster genomförde det traditionsenliga helgbesöket på den lokala Konsumbutiken för inhandling av lördagsgodis. Som vanligt joggade jag över till tidningsstället för att glo på serietidningarna - och plötsligt fick jag syn på den - Svenska MAD nr 1, 1997. Jag kunde inte tro mina ögon, och drabbades av den där känslan som drabbar alla samlare när man hittar något alldeles speciellt, en blandning av chock, glädje och en slags overklighetskänsla. Svenska MAD var tillbaka. Det kändes nästan lite för bra för att vara sant.

Omslaget pryddes av Svenska MAD:s ständige omslagspojke Alfred E. Neuman, i full färd med att gifta sig med prinsessan Victoria. "Svenska MAD säkrar tronföljden" och "Tillbaka! Ny och oförbättrad" stod skrivet på omslaget. Mitt Svenska MAD-samlande nådde ett helt nytt stadium: Nu skämtades det om aktuella filmer, kändisar och händelser, och plötsligt kunde jag koppla flera av referenserna. I detta nummer parodierades filmen "The Lost World: Jurassic Park", en film jag just hade sett på bio. Det kändes häftigt att för en gångs skull ligga steget före.

I övrigt innehöll numret en svenskexklusiv parodi på Efterlyst (i tidningen kallat Efteråt, med manus av Rolf Classon och teckningar av Alexander Cavalieratos) och en fenomenal medverkan av Rocky-tecknaren Martin Kellerman med serien "Nya användningsområden för trafikdöda djur". Svenska MAD kämpade sig igenom slutet av nittiotalet och in i det nya millenniet, för att sedan läggas ner igen 2002 på grund av sviktande försäljningssiffror. I en intervju med serietidskriften Bild & Bubbla (nr 3, 1999) säger Martin Kellerman följande: "[...] Jag tycker inte om den nya versionen av MAD, den är för torr och saknar en viktig ingrediens, nämligen humor."

Lucka 14: Zinefest 2014

Den  11:e oktober hölls för första gången endagsfanzinfestivalen Zine Fest i Köpenhamn. I de kreativa lokalerna i Ungdomshuset fullkomligt klättrar DIY-andan på väggarna och tillsammans med fanzinister från Danmark, Sverige, England och andra europeiska länder var det bäddat för en dag full av möjligheter till att möta härliga människor och tappa hakan av otroliga fanzin som en aldrig tidigare hört talas om.

Då Rob drabbades av förhinder var det upp till mig, Bob, att på egen hand bege mig söderut för att representera Rob & Bob i vårt kära grannland.

Festivalen började med en uppstart av fanzinmarknaden vid lunchtid, då Ungdomshusets konsertlokal var fullpackad med utställare. Förutom seriefanzin i vitt skilda genrer fanns också utställare som producerat affischsamlingar och fanzin med fotografier från resor med kopplingar till urban exploration och graffiti.

Noteras bör också att det inte fanns några stora förlag som var representerade på marknaden, utan det var uteslutande enskilda skapare, skaparkollektiv eller små butiker som tagit med delar av sitt sortiment till festivalen. Vissa utställare var där som unga förstagångsfanzinister som just kopierat upp sitt första nummer, medan andra, mer etablerade serieskapare, sålde sina förlagspublicerade hårdinbundna böcker vid sidan av fanzin som de tryckt själva.

Fanzinmarknaden fortsatte fram till klockan 18, då en prisutdelning av festivalens bästa fanzin ägde rum och avrundade försäljningsdagen. När alla som ville hjälpa till med att bära undan bord var klara med det serverades billig och mycket god vegansk middag innan kvällens festligheter fick ta över. I Ungdomshusets egen bar samlades de utställare som fortfarande var kvar och umgicks över några öl i sällskap av DJ:s som spelade soul och punk till sena natten.

För den som ville besöka eller medverka på festivalen fanns inte inte några större hinder att överkomma. Entrén till festivalen var helt gratis för besökare. För att få ett bord på marknaden krävdes enbart en intresseanmälan till arrangörerna, så att dessa kunde ordna fram tillräckligt med bord. De enda kostnaderna för att närvara som svensk utställare är resan till Köpenhamn, mat och dryck (som båda är väldigt billiga på Ungdomshuset) och ett uttag av danska kontanter för växelkassan. Dessutom finns möjligheten att ge en frivillig donation till arrangörerna.

Trots att detta var en dansk festival var jag inte den enda svensken som närvarade – medlemmar från Dotterbolaget, tecknarkollektivet Ritualen och Alexandra Hansen hade också bord på plats. Om Zine Fest blir ett återkommande inslag i Skandinaviens seriefestivalutbud hoppas jag att ännu fler svenskar kan ta sig dit och uppleva denna gemytliga och intima festival.

Avslutningsvis går det att konstatera att det var väldigt intressant att få möta en helt ny publik utanför Sverige. Många stannade nyfiket till och inspekterade hela vårt bord innan dom köpte det dom ville ha. Andra härliga möten kom när jag fick möjlighet att babbla loss med likasinnade fanzinister som jag aldrig träffat förut.

Allt som allt var det en mycket härlig festival som var full av trevliga saker som hände, men det finaste ögonblicket måste ha varit när en för mig helt okänd dansk man med vitt hår och glatt humör kom förbi och förklarade att han var ett stort fan av Rob & Bob och ville köpa Rob & Bob med vänner #1 och #2, plus en Lilla Ölkassen-t-shirt. Jag vet inte vad du heter, men ett stort tack och en saftig high five till dig!

Lucka 13: Stopp i toaletten stör luciafirande

Vi åkte till Iggesunds kyrka för att fira lucia i år. Vi hade med oss bandspelaren för att spela in showen, men det hela blev inte riktigt som vi hade förväntat sig. Det här är vad vi fick vara med om.
  

Lucka 12: Lilla Ölkassen-tröjor

I vårt syskonprojekt Lilla Ölkassen har vi utvecklat några olika produkter för att förhöja dina upplevelser i fyllan och villan. Den senaste i raden av varor är en screentryckt t-shirt av ekologisk bomull.

Tröjan kostar 200:- och finns att köpa i både dam- och herrmodell i olika storlekar. Det går att beställa via Lilla Ölkassen-hemsidan eller direkt från oss. Det lättaste är om du skriver ett mail med vilken storlek och modell du vill har och skickar det till info@robochbob.se eller kontaktar oss på Facebook, så ordnar vi upp detaljerna kring betalning och eventuell frakt.

Lucka 11: Bakom kulisserna - Joakim Derlows skisser

I vårt första nummer av Rob & Bob med vänner påbörjades en serie som är oerhört intressant att följa. Med sin oväntade (för att inte säga chockerande) blandning av verkliga händelser och uppdiktade scenarion är det med skräckblandad förtjusning som vi vänder sida för att se vad som väntar. Serien vi tänker på är Joakim Derlows "Grabbar", som publicerats i Rob & Bob med vänner med en del per nummer.

Av respons från läsare har vi förstått att det är en av tidningens mer uppskattade serier och att många väntar med spänning på nästa del i följetongen. Därför vill vi bjuda på en exklusiv titt in bakom kulisserna genom att presentera några skisser från Joakims ritbord, med kommentarer från Rob & Bob.

Rob: Det jag gillar med Joakims tolkning av mig och Bob är att samtidigt som vi själva strävar efter att avbilda oss så runda och gulliga som möjligt, så gör Joakim det motsatta. I Joakims värld är vi äckliga, groteska varelser med ruttnande ansikten och morbida missbildningar.

I denna skiss har jag kommit något billigare undan än Bob. Min kropp är någorlunda intakt, bortsett från det krackelerade ansiktet med ena ögat hängandes på halv stång.

Bob: Jag blir förvånad över min kroppshydda på den här skissen. Jag har liksom blivit 3 meter lång och fått samma fysik som en 80-årig gubbe som jobbat i skogen hela sitt liv och som kan ta död på en älgtjur med sina bara händer.

Jag vet inte om det är så Jocke ser mig och att det är så här han tror att jag kommer att se ut när jag blir gammal. Även om jag förhoppningsvis inte kommer att se ut som en helkroppsrakad björn på ålderns höst så tror jag faktiskt att det stora, rufsiga skägget och det obefintliga håret kan komma att stämma rätt bra.

Rob: Denna samling skisser bjuder på mycket intressant. Den mystiska gestalten med skottkärran till vänster är en möjlig referens till Rob & Bob-fenomenet "Shotkärran". Pratbubblorna på sidans mitt lockar givetvis till skratt, där ett orimligt hot besvaras med en ännu orimligare önskan.

"Obehaglig serie" finns understryket längst ner på sidans vänstra kant. "Obehaglig"? Jo jo, jag tackar, jag.

Bob: På skisserna märks det att Jocke grävt i bilderna från Ljusdalsfesten. På den förra bilden gick det att se min Turtles-ryggsäck till höger om mina ben och mina toalettrulle-nunchucks fastsatta i bältet (se bild från festen). Här kan vi dessutom se barnritplattan längst till höger i bild, som ofta var framme på festen och användes till diverse högstående konstverk.

Här måste jag också tillägga att jag älskar öronen som förvandlas till monsteraktiga munnar. När jag ser dom blir jag lika glad som äcklad - och det är en av dom bästa känslorna jag vet.

Lucka 10: Rob & Bob tolkar Carl XVI Gustaf

Rob & Bob har en lek tillsammans som går ut på att rita av en känd person ur minnet på 30 sekunder. Dom ritar varsin version utan att tjuvkika på varandras papper, för att sedan jämföra slutresultaten. Att sudda är strikt förbjudet och belönas med en s.k. "flatmacka" (smäll med flat näve mot huvudets topp). Rob har ritat den övre bilden, medan Bob har ritat den understa. Bilden allra högst upp är ett autentiskt foto på hur den kända personen ser ut i verkligheten.

Lucka 9: Skinkmacka intervjuar David Liljemark

Skinkmacka är Rob & Bobs flygande reporter i vått och torrt.
På sitt breda Hälsingemål kommer hon att intervjua några av seriesveriges mest intressanta profiler.

Skinkmacka: Häj du. Va' e' du fö' än då?

David Liljemark: Ôj, du får a'tt ta grundkursen först. Känner han te disse två länkera, t'exämpl?

SM: Som ja' fatterä så hålle' du på mä' lite alltmöjli't. Va' är'e 'ru gör å är'e nå' särskilt som du giller mest å hålla på mä'?

DL: Jag gillar att variera mig, därav såpass varierat output. Men jag tycker det är klart roligare att skriva och hitta på, än att teckna.

SM: Ja' ha' ju kika' på filmer'a dina på näte' å. Jävla bra grejer de' mesta där. Späciellt gille' ja' 'n där mä 'n feta lillung'n som sjunge' om snusk. Han tyck'ja va roli'. HÄHÄ!
Men ja' unn'ra lite grann hu'lu gö'rom dä filmer'a? Sitte'lu å hålle' på me' nå projekto'bla' å vifter, elle' hu' gö' lu'?

DL: Just den där filmen och liknande i samma stil är gjorda på dretsimplaste vis i Windows Movie Maker. Annars har jag fått låna en ordentlig filmkamera då det vaknats något mer seriöst.

SM: Män du, nä' jaä kolla' på filmera dina på Tubbjubb så kom ja' å tänka på 'n sak... va' betydä "svinnockarn" egenklien?

DL: "-Ni ska slöss, inte knöyvas, avslutade gamle Svinnockarn.", för att citera ur minnet från gymnasiet.
"- Ni ska slåss, gossar, men inte knivas, avslutade gamle Svinnockarn drabbningen.", för att citera ordentligare enligt källan, dvs Strindbergs "Hemsöborna".

SM: Ha lö söpe' nå mä' grisa' rå?

DL: Särimner? Ja muster bloge hanses jämt nu, se!

SM: Nä'lu kommä på besök opp ti mina traktär så måste 'lu tästa go'sakran vi har hä'. Täcksämpäl så tyck' ja att 'lu ska fara på Fä'lamarkna'n. Dä' ha'lom kôlbulla' som ä fö'jävla fin.  Ät' ni dä i Värmlann' å ellä?

DL: Du, ja ska berätt' va dä äts i Värmlann, ja. Har han int' lössen't på denna videon häller, karl?!


SM: Jaha, män då ä' ja' mä'. Förräst'n - inte för å' skryta ä, men ja' spåra' ju ur sista tur'n mä Dellenbanan, ja'.

DL: Han söker säj uttaför gränsera, hör ja. Uttaför dä vedertagne. Dä skulle kunne vare en bra karl, dä. Men ja vet föll int' så noga ...

SM: De' få' va' nog för ida' 're. Ja ha' 'n hel dumptruck mä' träck å ta hant om te' imöra ja', så vi får höras nå' mer nå'n annan gång. Känne'lu'lä klar, elle' ha' lu nå' mer du vill få mä' innan vi ä' färli'?

DL: Du, ja passer gärne på å göre söm litt' reklámm för Dayw books, söm utgitt tre böcker 2014, å böcker bihöver fölk möe uttå!

SM: Bra, män då säge' vi så. Hälsa käringa å onga' dina å. Heppårä!

Lucka 8: Skinkmacka!

"Skinkmacka"

På en veteranbilsmarknad i Hälsinglands glesbygd hittade vi en underligt skakande sophög alldeles intill bajamajorna. Den vibrerade och puttrade som om det skulle vara en stor katt som låg där och spann, men när Bob sparkade på den lite löst flög det upp en arm som lappade till honom i ansiktet med en toalettborste.

Det visade sig att det inte var någon sophög, utan i själva verket var den kringresande hygienteknikern som låg och rensade avloppshålet på en av marknadens bajskiosker. Vi pratades vid en stund och fick reda på att personen i fråga kallas för "Skinkmacka" och har arbetat med detta sedan sjuttiotalets glada dansbandsdagar.

Vi fattade tycke för denna intressanta person och som plåster på såren för vårt olyckliga första möte erbjöd vi henne jobb som reporter för Rob & Bobs julkalender. På sitt breda Hälsingemål kommer hon att intervjua några av seriesveriges mest intressanta profiler.


Imorgon börjar vi med den första delen, men för att ni ska få lära känna Skinkmacka lite mer så kommer här en miniintervju med detta obygdens unikum.


Rob & Bob: Hej Skinkmacka! Kan du berätta lite om dig själv för läsarna?

Skinkmacka: Vicka läsare? Ja' fatter int' va' ru mener ja' eh. Ja' ä  hungri', ja'.

R&B: Jahapp. Har du någon rolig historia från din tid på marknaderna då?

SM: Haha! Jo de va' ju gången när Vild-Hasse va' framme å hade me' sä' dä' stora körvknippä å skulle ha körvregn från take' på Sträjplers turnébuss. Då sto' 'an först å jonglera mä småkörvera och hade sä. Folk tyckte ju de' va bra sköj, men rätt va de va så halka Vild-Hasse på 'n fet'n fläck som hade bleve av 'n rökt björnkörv. Å du ska veta att björnkörv'n - han e go' han! Nästan som rökskinka på Looslimpa. Fy fa-an va jävla gött!

R&B: Men... men vad hände med Vild-Hasse då? Gjorde han illa sig?

SM: Neeeeh, han ä seg han Hasse, vettö. Han bara for ner från takä' å studsa på 'n Amazon som Sur-Leif hatte ställt dä' förut. Och han ä' ju så fet å runn', så dä vart ba' nån reva i väst'n på 'an, sen va' rä bara å sula ut dom där jävla körvbitera te' fölke' å gå tebak te ståndä igen.

R&B: Okej, men det var ju tur det i alla fall. Kan du berätta varför du kallas "Skinkmacka"?

SM: Jaa'lu... Inte vet ja' vaffö lom kalle' mä' de' ä. Ja' ha' heta dä i alla tider. Det lär väl vare för ja giller rökt skinka så förbannat, kan ja tro. Eller så ha' lom nått fö' min safti'a röv. HAHAHA!

R&B: Så du menar att du inte kommer ihåg ditt riktiga namn?

SM: Kommä ihåg å kommä ihåg. Ja fatter int' vaffö ru ska nöta på om namnä mitt så fö'bannat. Ha' ni inge' vettigt å säga kan ni gött lämna mä ifre'. Ja ha' ett surhöl  å slaske ur här ja'.

R&B: Okej, men... eh... Hur trivs du med arbetet som hygientekniker? Det verkar ju vara mycket resande och "skit under naglarna", om man säger så.

SM: Hygivafölla? Näh, nu få lä va nog mä ert jävvla prat. Ja' ska jöbba nu, ja', så gå härifrån och stö' mä' inte nå' mer.

R&B: Okej... Men då ses vi imorgon då. Ha det fint!

SM: KÄFT'N!

Lucka 7: Att göra en serietidning - En resa genom Hälsingland

Under de år som jag och Bob har arbetat med Rob & Bob med vänner har vi hittills aldrig haft det bekväma privilegiet att bo i samma stad. När vi gjorde det första numret bodde jag i Gustavsberg medan Bob bodde uppe i Ljusdal. Under arbetet med det andra numret flyttade jag hem till Söderhamn och kom på så vis lite närmare Bobs hemort rent geografisk, då båda orterna ligger i Hälsingland. Men vi har alltid behövt pendla ett par timmar mellan varandra för att jobba med tidningen, vilket vi också gör än idag.

Hittills har Rob & Bob med vänner mestadels producerats hos Bob i Ljusdal. Detta främst på grund av att jag haft ett ganska rörligt schema och därmed möjligheten att åka upp och stanna ett par dagar i sträck, vilket har varit en förutsättning för att allt arbete med tidningen ska bli klart i tid.

Detta har dels medfört att jag fått en speciell relation till Ljusdal, en ort som jag, trots att den bara ligger en fotbollsmatch bort med den lokala kollektivtrafiken, aldrig tidigare hade besökt. Men pendlandet har också gett mig en speciell relation till själva resvägen mellan Söderhamn och Ljusdal, som präglas av många vackra och vemodiga småorter och hållplatser.

Resan går via Bollnäs, vidare genom Arbrå, Vallsta och Järvsö för att sedan nå sin slutstation vid Ljusdals tågstation. Fabriker, villor, radhus, lanthandlar, pizzerior, idrottsanläggningar, stora ängar och sjöar svischar förbi rutorna på X-tågets vagnar. De vackra hälsingeskogarna är ständigt närvarande. Den första resan brukar äga rum under hösten, då löven fallit av träden och den norrländska kylan tagit över, och den sista resan då tidningarna levererats från tryckeriet i Lettland inträffar vanligtvis under våren ett par månader senare, då solen är på väg tillbaka.

Dessa 90-mintuersresor genom Hälsingland har blivit ett naturligt inslag i arbetsprocessen bakom Rob & Bob med vänner, som jag verkligen har lärt mig uppskatta mer och mer för varje nytt nummer och år.

Lucka 6: Serievalvet - Charles Burns ritar Orup

Välkommen till Serievalvet. I denna bloggserie kommer serienördarna Rob & Bob att dyka ner i sina gigantiska seriesamlingar för att bjuda på guldkorn i form av serierelaterad kuriosa. 

När jag var barn lyssnade min mamma ofta på Orup hemma. Jag förknippar många av hans låtar med min barndom och det finns ett slags nostalgiskt skimmer över musiken som jag upplever som väldigt behaglig. Jag minns bland annat när jag var åtta år gammal och Orups skiva "Teddy" släpptes. Den spelades ofta hemma och jag gillade låtarna (även om titlar som "Låt mig äga dig" känns aningen ofräscha idag), men framför allt fascinerades jag av skivans omslag. Jag var redan då fixerad av serier, och det tecknade omslaget påminde mycket om den stil många serietecknare använde sig av.

För ett par år sedan fick jag upp ögonen för den amerikanska serieskaparen Charles Burns och hans storverk "Black Hole". Det dröjde inte länge förrän jag gjorde kopplingen att han med största sannolikhet var samma person som låg bakom omslaget på "Teddy", en tes som jag med lite slapp efterforskning kunde konstatera som korrekt.

Charles Burns har gjort många skivomslag under sin karriär. Hur det aningen otippade samarbetet med Orup kom till förblir något av ett mysterium, även om det troligtvis var någon feja på skivbolaget som kläckte själva idén. Enligt min mamma ville Orup att den fysiska skivan skulle vara klädd i mjukt tyg för att likna en teddybjörn, men att skivbolaget nekade honom denna önskan med förklaringen att det var "för dyrt". Detta påstående saknar för närvarande källhänvisning.

Lucka 5: Bakom kulisserna - Lilla Ölkassen Outtakes

Figuren Lilla Ölkassen har sitt ursprung i ett internskämt mellan Rob och en av hans barndomsvänner. Internskämtet spred sig genom vänkretsen och till slut hade själva termen "lilla ölkassen" (som syftar på den lilla kasse med förnödenheter som en oftast har med sig när det vankas festligheter med alkoholinslag) etablerat sig såpass väl att Rob & Bob beslöt sig för att tillverka riktiga kassar avsedda för fraktning av öl.

I deras tjocka skallar fanns storsinta visioner. Framför sig såg dom Lilla Ölkassen som en liten figur, med runda kinder, ett glatt leende och med ett outtröttligt engagemang att hjälpa törstiga människor i nöd. Rob började skissa på figuren, och jobbade fram en slags idékarta på hur Lilla Ölkassen skulle se ut.

Det krävdes ett par försök innan han hittade rätt. Härmed publicerar vi ett par kasserade karaktärsskisser som illustrerar Lilla Ölkassens fysiska utveckling i jakten på den perfekta formen.

För att beställa Lilla Ölkassen-kassar, t-shirts och klistermärken, besök den officiella hemsidan.

Lucka 4: Rob & Bob tolkar Bengt Magnusson

Rob & Bob har en lek tillsammans som går ut på att rita av en känd person ur minnet på 30 sekunder. Dom ritar varsin version utan att tjuvkika på varandras papper, för att sedan jämföra slutresultaten. Att sudda är strikt förbjudet och belönas med en s.k. "flatmacka" (smäll med flat näve mot huvudets topp). Rob har ritat den övre bilden, medan Bob har ritat den understa. Bilden allra högst upp är ett autentiskt foto på hur den kända personen ser ut i verkligheten.

Lucka 3: Ur Bobs barndom - Det första fanzinet

När jag var liten tyckte jag väldigt mycket om att rita och när jag gräver i gamla lådor och kuvert så dyker det då och då upp små hemmagjorda serietidningar. Mina första fanzin, om man så vill.

Själva tidningarna var tämligen enkla att tillverka. Jag tog 4-5 A4-papper, vek dom på mitten, häftade ryggen och satte igång att rita på den första sidan. Problemet var bara att jag ofta tappade intresset efter några sidor (i bästa fall). Detta gör att dom flesta av mina gamla tidningar är ofullständiga.

Det tidigaste exemplaret jag hittat är förvisso odaterat, men jag minns det som först i ordningen, och det måste ha varit gjort innan skolåldern. Tidningen heter "Sjuk seriebok" och jag hade helt enkelt ambitionen att fylla den med serier med så äckliga och knasiga inslag som möjligt. Här är den första serien:

Just den här serien är i stort sett ett rakt plagiat av Rymdmannen Spiff-episoderna i Kalle & Hobbe, fast med en "slafsig" twist. I största allmänhet var blodigt och absurt överdrivet våld något som jag tyckte var väldigt fascinerande som liten.

Jag kan inte riktigt motivera varför, men jag var väldigt inspirerad av tv-spel, splatterfilmer och Monty Python-sketcher. Det som var den gemensamma nämnaren för dessa kulturyttringar var att dom innehöll monster och andra påhittade figurer, överdrivet våld, mörk humor samt händelser som med sin bisarra avsaknad av logik gav ett visst utrymme för egen tolkning (vilket ofta gjorde alltsammans ännu mer utflippat i mitt redan uppspelta huvud).

Det som kan ses i det här inlägget är alla serier i hela tidningen (dom resterande 14 sidorna är helt vita).

Lucka 2: Ur Robs barndom - Skämttecknarkarriären

När jag var liten drömde jag alltid om att bli serietecknare. Drömmen tog sig flera olika former under barn- och tonåren, och fokus skiftades ofta på vilken typ av serietecknare jag ville bli. När jag var 14-15 år var jag väldigt insnöad på de gränslösa serietidningarna Pyton och Mega-Pyton, och inspirerades mycket av Martin Kellermans billiga skämtteckningar (vars skämt ofta baserades på översatta sexvitsar från amerikanska porrtidningar, enligt tecknaren själv).

Jag gillade teckningsstilen och akvarellfärgläggningen, och bestämde mig för att försöka kopiera stilen i övningssyfte. Jag hade dessutom klurat ut att skämttecknande var en av de mest lukrativa områdena inom serietecknarbranschen, vilket innebar att jag kanske skulle öka mina chanser att kunna försörja mig som skämttecknare någon gång i framtiden.

En stadig hög skämtteckningar producerades. Kort därefter upptäckte jag alternativserier via Galago och började snöa in på självbiografiska serier. I samma veva insåg jag att skämttecknande inte riktigt var min grej. Här följer ett par mer eller mindre skamlösa exempel ur min karriär som skämttecknare.

Lucka 1: Bakom kulisserna - Skissa på distans

Det bästa sättet för oss att skapa våra Rob & Bob-serier är att slå våra folkölsfulla huvuden ihop över en natts tv-spelande, men ibland är vi inte på samma plats, men måste ändå rita serier tillsammans. För det här seriejobbet var det ont om tid, så vi testade att använda skissverktyget "Google Teckningar" där vi båda två kunde skissa samtidigt, under tiden vi samtalade via Skype.

Efter att ha brainstormat fram manuset och fått ordning på den kackiga skissen börjar båda att på varsitt håll skissa och tuscha sina egna figurer. Rob står för textarbetet och Bob är den som sätter ihop dom färdigtuschade bilderna till en helhet och smaskar dit den slutgiltiga färgläggningen och skickar allt iväg till redaktionen.

Allt som allt så tar det ungefär en arbetsdag med allt hattande fram och tillbaka. Här kommer den färdiga serien: