tisdag 31 december 2013

Gott nytt år!


2013 har varit ett händelserikt år för Rob & Bob, med serietidningssläpp, intervjuer, releasefester, medverkan i flertalet publikationer, besök på festivaler och bokmässor, podradioinspelningar och ett evigt skapande.

Låt oss hoppas att det nya året som står för dörren bli minst lika kreativt och spännande. Mot 2014!

Rob & Bob önskar er alla ett gott nytt år och hoppas att ni får uppleva en riktigt urspårad natt. Seså, ut och sup med er, ta det lugnt med raketerna och undvik polisen. Somna aldrig!

tisdag 24 december 2013

Lucka 24: "Tacospyor och hushållsrobotar"

Nu har vi nått höjdpunkten av denna kalender och den svenska decembermånaden, nämligen självaste dopparedagen, vilket vi firar med ett purfärskt avsnitt av "Rob & Bobs Podradio" - ett radioprogram som kretsar kring tecknade serier, pubertal humor och allmänt skitsnack de båda programledarna emellan.

 I detta avsnitt babblas det på om allt från hushållsrobotar till finurligt ordvrängeri, vidare till dragracing, David Blaines gatulevitation och de eventuella likheterna mellan Michael Schumacher och munken i Hem till Midgård. Ämnen byter av varandra i såpass högt tempo att tiden flyger förbi, och inte nog med det - Rob & Bob dryper av vin. I takt med att fyllan från det ekologiska lådvinet tilltar kan man som lyssnare inte bara ana en viss nivå av sluddrighet, utan även ett alltmer påtagligt fokus på alkohol och spyfärdiga fyllehistorier. Don't drink and spela in podradio!


För att ladda ner avsnittet till din dator/mp3-spelare, klicka här.

"Rob & Bobs Podradio" är gratis att ladda ned och får gärna spridas vidare. "Rob & Bobs Podradio" är producerad av Robin Larsson, Robert Pettersson och Linus Olsson. Ledmotivet är producerat av Linus Olsson och Robert Pettersson. © 2013.

För fler avsnitt, klicka här.

måndag 23 december 2013

Lucka 23: En riktig Hälsingejul

söndag 22 december 2013

Lucka 22: Pärlpyssel

Vad kan vara en vettig syssla på en möjligen bakfull och allmänt halvseg adventsmorgon efter "lussekatt och julmust"-frukosten?
Det har vi inget svar på, men Bob har i alla fall varit uppe och lagt en pärlplatta på hans pixelfigur som vi visade i den tredje luckan.

Frågan många ställer sig nu är:
"Vad är häftigare än ett pärlplattesjälvporträtt?"

Svaret är:
"Ett pärlplattesjälvporträtt - med glow in the dark-pärlor!"

För den som vill prova att själv lägga en av våra figurer med pärlplattor är det fritt fram att utgå från bilden som vi visat tidigare. Du får också hemskt gärna visa din skapelse genom att maila oss ett foto eller tagga bilden med #robochbob på Instagram.

lördag 21 december 2013

Lucka 21: Dödens extraknäck

I sitt jobbsökande extraknäcker Döden som jultomte hos stressade småbarnsföräldrar ute i förorten.

fredag 20 december 2013

Lucka 20: Fanzinetipset - "Den där känslan av att något hemskt snart kommer att hända" av Sara Hausenkamp

Egentligen blev jag såld på det här fanzinet redan när jag läste titeln. Jag tycker att det är något speciellt med att ha en hel mening som titel. När jag läser meningstitlar är det som att fantasin och associationerna får en kickstart redan där och gör mig oemotståndligt nyfiken att bläddra igenom
innehållet och ta reda på mer.

Nu är det ju dock inte så att det är namnet på fanzinet som är det bästa i det här fallet. Sara Hausenkamp har en bildvärld som jag tycker känns vacker, främmande och lite obehaglig på samma gång. Vissa sidor är uppbyggda av fotokollage som kolorerats och textats för att bilda händelseförlopp eller sätta ord på en tanke eller känsla. Andra sidor är ordlösa illustrationer som lämnar till läsaren att tolka in ett budskap.






Texterna får mig att känna en form av melankoli och eftertanke. Det som är mest intressant för mig är presentationen av mörka teman som kombineras med strålande starka visuella element. Ett exempel är den korta och koncisa texten "Don't let the darkness eat you up.", som finns på en sida tillsammans med ett enormt vattenfall som kantas av stjärnor, fjärilar och ett chockrosa rådjur med gula vingar som står under en regnbåge. Kontrasten mellan text som är återhållsam och lugn med en estetik som går på fullt ställ träffar mig helt rätt.

Med risk för att upplevas som otydlig vill jag ändå helst inte kommentera för mycket om hur jag upplever själva innehållet. Jag tror att fanzinet är något som bäst upplevs på egen hand, i sin helhet, så att läsaren verkligen får chans att sjunka in i och bilda sig en egen uppfattning om den färgsprakande och smått olustiga (men fullständigt fascinerande) värld som Sara Hausenkamp skapat. 

Hur kan jag få tag på fanzinet?
Det enklaste sättet bör vara att skicka ett mail till Sara Hausenkamp och höra om det finns några exemplar kvar till försäljning. Hon har även en blogg där det går att se fler bilder, serier, kollage och gif-animationer och i största allmänhet ta del av hennes intressanta bildvärld.

torsdag 19 december 2013

Lucka 19: Filmklubben - Rolf Lassgård säger mnja

Täck för alla fönster, stäng av mobiltelefonerna, kasta den Överskottsbolaget-inhandlade micropopcornpåsen i microvågsugnen och byt om till de mest bekväma mjukisbrallor ni har - för nu är det filmdags här i Rob & Bobs julkalender!

Och det är inte vilken film som helst. Idag, den 19 december, har vi fått den stora äran att visa ett äkta mästerverk.

Rob & Bob ger: "Rolf Lassgård säger mnja".

onsdag 18 december 2013

Lucka 18: Döden Slutar gästar Pondus!

Omslaget till Pondus nr. 12, 2013

Det senaste numret av "Pondus" gästas av Rob och hans strippserie Döden Slutar. För den som känner sig sugen på att inhandla ett exemplar så finns tidningen i de flesta välsorterade kiosker och livsmedelsbutiker runtom i landet.

För fler strippar och mer information om Döden Slutar, besök seriens officiella hemsida genom att klicka här.

Ur inlagan.

tisdag 17 december 2013

Lucka 17: Vi finns på Instagram!

http://instagram.com/robochbob

Vi har ett konto på Instagram - www.instagram.com/robochbob - där vi lägger upp filtrerade foton och på sikt även lite smygbilder på kommande teckningar och annat tjafs. Dock lider kontot hittills av ganska glesa uppdateringar eftersom varken Rob eller Bob har någon smartphone eller läsplatta (Viva la gamla skruttiga clamshell-telefoner!), men det är bara en tidsfråga innan någon av dom tvingas uppgradera sig till modernare, mer kompatibel teknik och därmed sätta fart på uppdateringsflödet.

Tills dess får vi lov att bjuda på lite bilder från i somras då vi var fulla i en grönskande trädgård. Hoppas det smakar!




måndag 16 december 2013

Lucka 16: Fanzinetipset - "Ur armhålans dunkel" av Sling

Välkommen till Fanzinetipset. I denna bloggserie kommer serienördarna Rob & Bob att dyka ner i sina gigantiska fanzinesamlingar för att tipsa om sina favoriter och pärlor ur den svenska seriefanzinevärlden.

"Ur armhålans dunkel" är ett 48-sidigt seriefanzine av Sofia "Sling" Lindh från 2011. Fanzinet innehåller en blandning av serier, dagboksteckningar, bilder och illustrationer. Fanzinet inleds bland annat med den väldigt underhållande serien "Gud har ett dåligt sinne för humor", som handlar om att universums skapare behandlar Jorden och dess befolkning ungefär som ett barn använder en Tamagotchi. Gud skojar till det genom att skapa naturkatastrofer, ge människor sjukdomar och religiösa övertygelser som leder till krig och förstörelse.

Längre in i fanzinet finns den fenomenala serien "Frukansvärda fettisdagen", en politisk satir med alldeles lagom mycket allvar. En ensida som består av en slags karta över hur en undviker att kliva i hundskit på Möllan i Malmö hör också till fanzinets absoluta höjdpunkter. Fanzinet är indelat i tre kapitel, och i det avslutande kapitlet får djuren all uppmärksamhet, bland annat med serien "Hamsterfest" (ett samarbete med Emelie Stigwan) där ett gäng hamstrar får sin bur nerspydd och hotboxad med gräs på en fest.

 Sling har en fantastisk teckningsstil som är väldigt unik. Hon är fenomenal på disposition och sidlayout, och bemästrar bildberättarkonstens alla regler till fullo. I "Ur armhålans mörker" finns dessutom en slags punkig känsla som är väldigt tilltalande, som märks i bland annat serierna "Köpcentrum" och "20 september" (titeln syftar på dagen efter Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen) både vad gäller manus och teckningar.

Relativt nyligen medverkade Sling i Optimal Press antologi "Allt för konsten 10" med antologins absolut starkaste bidrag, närmare femtio sidor dagboksserier i färg. Det fick mig verkligen att drömma om en framtida bok signerad Sling. Hon är definitivt en av mina favoritserietecknare i det här landet.

Hur kan jag få tag på fanzinet?
Det enklaste sättet bör vara att skicka ett mail till Sling och höra om det finns några exemplar kvar till försäljning. Hon har även en blogg där det finns massvis av trevligt material. För att beställa "Allt för konsten 10", klicka här.

söndag 15 december 2013

Lucka 15: Serievalvet - Rösterna i Traktorflickans huvud

Vid en nylig genomläsning av "Building Stories" av Chris Ware upptäckte jag ett hus som såg bekant ut. Det var nästan som att ljuset som lyste i fönsterrutorna bildade ett ansikte. Det hela var så bekant att jag kom helt av mig i läsandet och var tvungen att gå till botten med den här känslan.

Jag plockade ner "Container" av Max Andersson från min hylla, bläddrade febrilt fram och tillbaka tills jag slutligen landade på en sida som innehöll en ruta som kunde bekräfta min magkänsla. Det var Traktorflickan!
Om en vill går det att tolka in en möjlig koppling mellan dom två historierna. I rutan från Building Stories ser det ut som att en familj bor i Traktorflickans huvud. Vädret är mörkt och dunkelt, liksom hennes sinnesstämning i rutan från Max serie. Det verkar även som att föräldrarna i familjen för en strikt och regelfast uppfostran mot sin son - Bilpojken - med tydliga begränsingar i dennes konsumtion av underhållning, medan deras egna nöjen får en slapp och självklar plats i vardagen. Denna orättvisa fördelning resulterar i att både Bilpojken och Traktorflickan växer upp med dominerande känslor av maktlöshet och saknad som sätter spår i deras psyke långt upp i vuxen ålder.

Eller så skiter en fullständigt i framkrystade prettoteorier och tycker att det helt enkelt är lite lattjo att dom ser liknande ut.

lördag 14 december 2013

Lucka 14: Serievalvet - Herman Hedning möter sin skapare


Välkommen till Serievalvet. I denna bloggserie kommer serienördarna Rob & Bob att dyka ner i sina gigantiska seriesamlingar för att bjuda på guldkorn i form av serierelaterad kuriosa.

Herman Hedning är en välkänd figur för de flesta svenska serieläsare. Jonas Darnells serie om den hedniska huvudfotingen Herman och hans vänner debuterade i Fantomen 1988, där den ersatte Bacon & Ägg som tidningens humorserie. Serien blev snabbt en succé och i dag finns det oändligt med samlingsböcker, julalbum och allehanda samlarprylar med Herman Hedning.

Som ung minns jag att det allra roligaste med Fantomen-tidningen var just Herman Hedning-serien som fanns med i varje nummer. Därför var glädjen stor när Herman Hedning fick sin egen tidning 1998. Jag köpte varje nytt nummer som kom ut och betraktade med glädje hur serien utvecklades och blev allt bättre ju mer utrymme den fick. Herman Hedning var från början en slags strippserie, men i den egna tidningen tilläts längre berättelser äga rum. En serie på tio sidor istället för en halv medförde att man som läsare kunde sjunka in i berättelsen på ett helt annat sätt.


En av mina absoluta favoritserier var "Matrizk", en Matrixparodi som publicerades i nr 7, 2000. Serien handlar om att Herman och hans vänner, Gammelman och Lilleman, plötsligt börjar märka att delar av deras omgivning framstår som ofärdiga, det vill säga skissade med blyerts. Detta får dem att ifrågasätta deras existens och vilka de är. Så småningom lyckas de bryta sig loss från den tvådimensionella värld de befinner sig i, för att ta reda på sanningen bakom deras ursprung.

De landar mitt i en ateljé där tre snaggade snubbar sitter och svär framför varsin dator. Snubbarna pratar om krånglande modem, serier som måste tecknas klart innan deadline och om vems tur det är att gå och handla lunch denna dagen. Snart blir det uppenbart att dessa tre snubbar är Herman Hedning-skaparen Jonas Darnell, Bacon & Ägg-kollegan Patrik Norrman och Henrik Brandendorff (som var väldigt inblandad i bland annat Bacon & Ägg-tidningen och dess innehåll.)


Det hela utvecklas till en slags metaserie där Herman och hans vänner ställer sin skapare mot väggen, för att så småningom inse att de fortfarande befinner sig i den tvådimensionella, fiktiva världen, och att de aldrig kan komma någon annanstans eftersom de bara är seriefigurer. Det är en väldigt underhållande berättelse, och det är framför allt roligt att se hur figurerna beter sig bland "vanliga" människor i en storstad istället för den förhistoriska stenåldersvärld de är vana vid.

Bland det bästa i berättelsen är när Herman upprörs av högen med serier som handlar om honom som finns i ateljén, varpå Lilleman håller upp en annan seriesida och säger "Vi är inte ensamma! Här är nåt med en gris och en... höna?".

fredag 13 december 2013

Lucka 13: Drinkskola med "Rödvinbärssaft"


Lucia är en högtid som nästan varje år rapporteras om i media som en tid då unga människor som ännu inte blivit myndiga super ner sig till apstadiet och halvdör i en snödriva bredvid en rondell någonstans. Rob & Bob vill bidra till att hålla kvar Lucias ursprungliga budskap och traditioner, samt befästa sunda ideal hos dessa unga. I klartext: Så här ska ni supa!

STEG 1
Börja med att plocka fram en flaska vanlig blandsaft, smaken spelar ingen roll (men gärna av märket "Bob"). Gå därefter igenom dina föräldrars gömma för alkoholhaltiga drycker. I rimlighetens namn borde du kunna hitta en starköl och en vinbox att nalla någon deciliter ifrån (OBS! Det måste vara RÖTT vin).

STEG 2
Blanda alla dessa drycker i en valfri flaska som är lätt att ha med sig. Måtten spelar inte så stor roll, men vi rekommenderar att ta hela starkölen, vin nästan upp till toppen och en skvätt saft på slutet. Ett tips är förresten att undvika glasflaskor och hellre välja PET-flaskor i plast, då risken minskar för att du fastnar med läpparna på flaskhalsen när du ska ta en klunk i den frostiga natten.

STEG 3
Gå ut och kolka i dig den fruktansvärda häxbrygden du har i din hand och njut av natten! Om någon vuxen tråkmåns skulle komma och fråga vad du har i flaskan är det bara att svara "Rödvinbärssaft", för då ljuger du inte. Den innehåller ju Rödvin, Bärs och Saft!

Detta inlägg presenteras i samarbete med
Lilla Ölkassen - "Din vän i fjortisfyllan!"

torsdag 12 december 2013

Lucka 12: Serievalvet - Katten Gustaf dör

Välkommen till Serievalvet. I denna bloggserie kommer serienördarna Rob & Bob att dyka ner i sina gigantiska seriesamlingar för att bjuda på guldkorn i form av serierelaterad kuriosa.


"Katten Gustaf" - eller "Garfield" som den heter på sitt originalspråk - är en av världens största dagsstrippsserier. Jim Davis skapade serien 1978, som kretsar kring en fet, lat katt, hunden Ådi och deras husse Jon. Återkommande teman i serien är Katten Gustafs lathet, hans tvångsmässiga relation till lasagne och andra ganska sömniga ämnen.

En av anledningarna till att serien blivit såpass stor är att man redan från start bestämde sig för att serien aldrig skulle vara politisk eller ge uttryck för skaparens personliga åsikter. "Katten Gustaf" skulle vara en enkel skämtserie.

 Dock finns det ett gäng strippar av "Katten Gustaf" som avviker från detta. Veckan innan Halloween mellan den 23-28 oktober 1989 publicerades sex strippar som börjar med att Katten Gustaf vaknar upp i ett övergivet hus. Ingen annan är hemma, och Gustaf grips av panik, men försöker lugna ner sig med att tänka att Jon och Ådi säkert bara är ute och handlar.

Men när han tittar ut genom fönstret ser han en "Till salu"-skylt på den igenväxta gården framför huset. Sakta börjar Gustaf inse att huset varit övergivet i flera år, vilket får honom att ifrågasätta sin egen existens. Han börjar hallucinera att Jon och Ådi kommer hem med mat till honom, en hallucination han snabbt ser igenom.

Eftersom Gustaf inte pallar att vara ensam, så försöker han förneka den situation han befinner sig i. Hallucinationen av att Jon och Ådi är där med honom kommer tillbaka, och där tar den sjätte och sista strippen slut.

Denna svit på sex strippar lämnade fans förvirrade och med massor av frågor. Den handlade uppenbarligen om rädslan för ensamheten, men var Gustaf alltså död? Eller drömde han alltihop? Efter dessa strippar fortsatte serien att tuffa på som vanligt. En del fans hävdar att Gustaf än idag är kvar ensam i det övergivna huset, och att allt som händer i serien egentligen bara är hallucinationer inuti en svältande Gustafs hjärna. Detta ska vara en av anledningarna till varför serien så ofta handlar om att Gustaf är hungrig.

Dock lär Jim Davis ha bekräftat att dessa strippar bara var en slags Halloween-special, och att han ville prova att göra ett gäng strippar som var skrämmande istället för roliga. Gustaf är, enligt Jim Davis själv, fortfarande vid liv och mår bra.

Tack till Anton K.

onsdag 11 december 2013

Lucka 11: Fanzinetipset - "Jag tror vi måste göra slut" av Maria Wigelius

Välkommen till Fanzinetipset. I denna bloggserie kommer serienördarna Rob & Bob att dyka ner i sina gigantiska fanzinesamlingar för att tipsa om sina favoriter och pärlor ur den svenska seriefanzinevärlden.

"Jag tror vi måste göra slut" är ett 52-sidigt, självbiografiskt seriefanzine av Maria Wigelius som släpptes 2011. Fanzinet består av ett flertal kortare serier som alla bär på en röd tråd, ungefär som kapitel i en längre historia. Det hela inleds med att seriens huvudperson går igenom ett uppbrott av ett längre förhållande, vilket medför stora förändringar i hennes liv. Känslor av melankoli och förvirring uppstår, så som det ofta brukar bli när något man vant sig vid förändras. Och har man dessutom byggt upp mycket av sitt liv tillsammans med en annan person, drabbas man lätt av en udda känsla när den personen plötsligt försvinner.

Hon drömmer sig tillbaka till barndomen, till en förälders ovillkorliga kärlek och funderar på varför det gör så ont att bli lämnad och hur vissa människor plötsligt kan sluta älska varandra. Därefter följer serier om hur livet går vidare efteråt, att flytta till en ny plats, att sitta i fönstret en hel dag och bara betrakta omgivningen och om minnen av det förflutna som kommer tillbaka.

Maria Wigelius lyckas berätta om svåra och allvarliga ämnen med stor övertygelse, om tankar och känslor som vanligtvis är väldigt svåra att sätta ord på. Hon växlar effektivt mellan två olika teckningsstilar, en stiliserad stil och en mer realistisk stil, vilket skapar en trevlig dynamik rent estetiskt. Hela fanzinet har en väldigt stilfull design med brunt omslagspapper och en slags minimalism som passar fanzinets innehåll.

Min favorit i fanzinet är serien "Han tog något han inte hade rätt att ta" som handlar om hur man som ung tjej, på grund av yttre omständigheter, går från att bara vara sig själv till att plötsligt vara ett objekt för omgivningen att beskåda, bedöma och utvärdera. Om män som omdömeslöst tar sig rätten av döma kvinnors yttre på det viset, och om hur det ofta leder till att man utvecklar ett destruktivt behov av ytlig bekräftelse.

Hur kan jag få tag på fanzinet?
Det enklaste sättet bör vara att skicka ett mail till Maria Wigelius och höra om det finns några exemplar kvar till försäljning. Hon har även en blogg, och låg bakom en bejublad medverkan i "Rob & Bob med vänner #1".

tisdag 10 december 2013

Lucka 10: Fanzinetipset - "Döm mig inte efter mitt lakan" av Max Solca

Välkommen till Fanzinetipset. I denna bloggserie kommer serienördarna Rob & Bob att dyka ner i sina gigantiska fanzinesamlingar för att tipsa om sina favoriter och pärlor ur den svenska seriefanzinevärlden.

Efter ett oväntat och väldigt trevlig möte på Bokmässan i Göteborg hade jag turen att få träffa Max Solca, en serietecknare som efter en titt i hans fanzine "Döm mig inte efter mitt lakan" genast blev en av mina favoriter.

Solca har en genomgående visuell stil och värld för alla sina serier, även fast själva handlingen och berättarsätt varierar från serie till serie. Denna grålaverade värld befolkas av lakanspöken med lappade dräkter som målar graffiti, plankar i tunnelbanan, sitter och käkar hemma i lägenheten och råkar ut för surrealistiska äventyr. Det är en grå, men oerhört varm värld som jag gärna återkommer till gång på gång.

Teckningsstilen är något som verkligen trollbinder mig. Varje ruta fylls med en mängd detaljer och rika tuschtoner, vilket alltsammans gör att det känns som en stor och levande värld som läsaren får ta del av under läsningen.

"Döm mig inte efter mitt lakan" innehåller två olika, fristående serier. Den första handlar om ett spöke som är ute och rastar sin hund och har ett obehagligt möte med en bilist som är skitsur i både bokstavlig och bildlig mening.

Den andra serien - "Gråmålaren" - är verklighetsbaserad och skildrar ett par graffitimålande spöken som är ute för att sätta färg på grå och tråkiga brofundament, då dom stöter på motstånd hos den envetne Gråmålaren som hela tiden täcker deras färska verk med grå färg.

Båda serierna är bra på sitt sätt, den ena tankeväckande och den andra spännande, men då båda är förhållandesevis korta lämnar det mig sugen på mer när jag läst klart fanzinet. Tur då att Solcas blogg är välfylld, i väntan på nästa fanzine jag kan lägga vantarna på.


Jag har personligen en svag punkt för serieskapare som kan låta dialogen få hållas tillbaka en stund och låta bilderna själva få bära berättandet framåt. Max Solca är en av dom och när han gör det tycker jag verkligen att hans bilder med sina smutsfläckar och tighta beskärningar verkligen får mig att vilja läsa vidare och se vad som gömmer sig i nästa ruta, bakom nästa hörn.

Hur kan jag få tag på fanzinet?
För att kontakta Max Solca, prova att skicka ett mail, och glöm inte att besöka hans blogg för att se mer av hans serier och illustrationer.

måndag 9 december 2013

Lucka 9: Serievalvet - Den fullkomligt obegripliga Karl-Alfred-rutan

Välkommen till Serievalvet. I denna bloggserie kommer serienördarna Rob & Bob att dyka ner i sina gigantiska seriesamlingar för att bjuda på guldkorn i form av
serierelaterad kuriosa.



I somras köpte jag en gammal serietidning på loppis. Jag lockades till köp på grund av det rådassiga papperet, dom fina färgläggningarna och dom stadigt illustrerade annonserna.

Hur som helst tog det ganska lång tid för mig innan jag faktiskt tog mig an att läsa själva tidningen. Det mesta av innehållet bestog av tråkig skrytfakta om dåtidens rymdraketer och stjärnkikare, gamla "slå sig på knäna"-skämtteckningar och följetongsberättelser som var mer eller mindre obegripliga eftersom jag inte har läst dom föregående numren.


Det som var mest förvirrande av allt var dock en av dom serier som jag faktiskt känt till lite sedan innan. I innehållsförteckningen står det "Karl-Alfred", men där själva serien är finns den smått förbryllande titeln "Kung Lill-Pär i stöpsleven - 5 te avsnittet". Som om inte det vore konstigt nog så provade jag att börja läsa historien och begrep ingenting. Det enda jag kunde lista ut var att en fet knös våldsgästar Karl-Alfred, en halvlortig gubbe lurar barn på pengar och utnyttjar Olivia till sin freakshow, samt att knösen förklarar att bebisen är "kungen av Demonien".

Att det händer underliga och knäppa saker i serier är inte särskilt ovanligt, men det som är så förvirrande just här är sättet det presenteras på. Till exempel dessa två rutor där freakshowgubben håller på att försöka trassla ut Olivia:


Hennes pratbubbla går över till rutan bredvid och Karl-Alfred svarar på hennes skrik, som om dom vore i samma rum. Vi har dock inte fått se att dom kommit tillbaka till samma rum som dom var i från början och när en jämför t.ex. den rastrerade tapeten så verkar den inte heller antyda att dom två olika rutornas platser är i närheten av varandra.

Det finns mycket mer underligt att gräva i på dessa två sidor av fullständig knäppma, men det konstigaste av allt tycker jag ändå kommer redan i den tredje serierutan på första sidan:



Vad är det som händer? Vad ÄR det som händer?!

Det enda jag kan komma på som förklarar varför rutan är så tom och informationslös är att något tok hänt i översättningsprocessen. Det ser ut som att någon bytt ut rastret där pratbubblorna för Karl-Alfred och Frogfuzz ska vara. Men varför i all världens namn skulle någon göra det? Varför inte bara retuschera bort texten och fylla på med svensk översättning, som i alla dom andra rutorna?

Är detta något som någon person som är engagerad i Seriewikin eller Seriefrämjandet som har någon aning om vad som står på? Skriv gärna i kommentarsfältet i sådant fall.

söndag 8 december 2013

Lucka 8: #Reinfeldt


lördag 7 december 2013

Lucka 7: Serievalvet - ETC Comics

Välkommen till Serievalvet. I denna bloggserie kommer serienördarna Rob & Bob att dyka ner i sina gigantiska seriesamlingar för att bjuda på guldkorn i form av serierelaterad kuriosa.

"ETC Comics" är namnet på en svensk serietidning som kom ut med fyra nummer mellan 2004 och 2005. Redaktör var Komika-förläggaren Mikke Schirén och tidningen gavs ut av ETC Förlag, som också låg bakom utgivningen av vuxenserietidningen "Crack" på 1980-talet.

"ETC Comics" innehöll både svenska och utländska serier av varierande typ och kvalitet. Bland de medverkande fanns Ulf Lundkvist, Malin Biller, norska Jason och Sverigefavoriten Peter Bagge. Dessutom publicerades amerikanska äventyrsserier som "Goon" och "Hellboy" i ett par av numren.

Det kanske mest intressanta med "ETC Comics" var formatet. De två första numren hade klassiskt serietidningsformat, men i och med nummer tre övergick man till tabloidformat, något som var och är väldigt ovanligt i svensk seriehistoria. Att läsa serier i Dagens Nyheter-format var kanske inte det smidigaste, men utan tvekan något speciellt.

Själva innehållet gav blandade känslor, det var en ganska spretig samling serietecknare som försökte samsas i en och samma tidning, och det kändes lite grann som att man inte riktigt hann hitta formen innan tidningen lades ned. När det stod klart att det inte skulle bli några fler nummer så kändes det väldigt tråkigt, en serietidning som "ETC Comics" behövs alltid och det hade varit spännande att se hur den skulle ha utvecklats om den fått lite mera tid på sig.

Min favorit från "ETC Comics" är den belgiske serieskaparen Raymans "Inspiratorium" som publicerades i tidningens andra nummer. Faktum är att Raymans sätt att teckna är en av de snyggaste teckningsstilar jag någonsin sett. Rayman ska själv ha hävdat att han är "en av Belgiens lataste serieskapare", och jag har inte lyckats hitta några andra alster av honom, varken på serieantikvariat eller på webben. Det är svårt att hitta någon information om honom överhuvudtaget.

Det enda jag lyckats lista ut är hans riktiga namn och att han en gång i tiden hade en GeoCities-hemsida som inte längre fungerar. Utöver detta förblir serieskaparen Rayman något av ett olöst mysterium.