Lucka 14: Serievalvet - Herman Hedning möter sin skapare

Välkommen till Serievalvet. I denna bloggserie kommer serienördarna Rob & Bob att dyka ner i sina gigantiska seriesamlingar för att bjuda på guldkorn i form av serierelaterad kuriosa.

Herman Hedning är en välkänd figur för de flesta svenska serieläsare. Jonas Darnells serie om den hedniska huvudfotingen Herman och hans vänner debuterade i Fantomen 1988, där den ersatte Bacon & Ägg som tidningens humorserie. Serien blev snabbt en succé och i dag finns det oändligt med samlingsböcker, julalbum och allehanda samlarprylar med Herman Hedning.

Som ung minns jag att det allra roligaste med Fantomen-tidningen var just Herman Hedning-serien som fanns med i varje nummer. Därför var glädjen stor när Herman Hedning fick sin egen tidning 1998. Jag köpte varje nytt nummer som kom ut och betraktade med glädje hur serien utvecklades och blev allt bättre ju mer utrymme den fick. Herman Hedning var från början en slags strippserie, men i den egna tidningen tilläts längre berättelser äga rum. En serie på tio sidor istället för en halv medförde att man som läsare kunde sjunka in i berättelsen på ett helt annat sätt.

En av mina absoluta favoritserier var "Matrizk", en Matrixparodi som publicerades i nr 7, 2000. Serien handlar om att Herman och hans vänner, Gammelman och Lilleman, plötsligt börjar märka att delar av deras omgivning framstår som ofärdiga, det vill säga skissade med blyerts. Detta får dem att ifrågasätta deras existens och vilka de är. Så småningom lyckas de bryta sig loss från den tvådimensionella värld de befinner sig i, för att ta reda på sanningen bakom deras ursprung.

De landar mitt i en ateljé där tre snaggade snubbar sitter och svär framför varsin dator. Snubbarna pratar om krånglande modem, serier som måste tecknas klart innan deadline och om vems tur det är att gå och handla lunch denna dagen. Snart blir det uppenbart att dessa tre snubbar är Herman Hedning-skaparen Jonas Darnell, Bacon & Ägg-kollegan Patrik Norrman och Henrik Brandendorff (som var väldigt inblandad i bland annat Bacon & Ägg-tidningen och dess innehåll.)

Det hela utvecklas till en slags metaserie där Herman och hans vänner ställer sin skapare mot väggen, för att så småningom inse att de fortfarande befinner sig i den tvådimensionella, fiktiva världen, och att de aldrig kan komma någon annanstans eftersom de bara är seriefigurer. Det är en väldigt underhållande berättelse, och det är framför allt roligt att se hur figurerna beter sig bland "vanliga" människor i en storstad istället för den förhistoriska stenåldersvärld de är vana vid.

Bland det bästa i berättelsen är när Herman upprörs av högen med serier som handlar om honom som finns i ateljén, varpå Lilleman håller upp en annan seriesida och säger "Vi är inte ensamma! Här är nåt med en gris och en... höna?".